Igångsättning bokad 6/1-2018 (vecka 39+5).
Var på förlossningen 8.30, blev uppkopplas på ctg, undersökning och möte med läkare och barnmorska om hur vi ska sätta igång förlossningen. Öppen 2 cm, mjuk tapp och ca 1.5 cm kvar av tappen. Beslutar med läkaren att bli igångsatt med en ballongkateter.
Jag själv ville sättas igång med att ta hål på hinnorna, men vid undersökning visar det sig att bebis inte är helt fixerad ännu och en risk finns att navelsträngen åker ner och kläms. Därför blir det ballongkateter för att öppna mig till 4-5 cm och sedan förhoppningsvis kan hinnorna tas då. Blir utskriven och de ber mig återkomma vid 16.00 då de vill sätta ballongen under kvällen/natten.
12.00 – En lång väntan, får riktigt mycket sammandragningar/värkar påväg till Maxi där vi ska spendera 4 timmar. Shoppar lite, äter lunch, fikar och lär oss spela på hästarna (v75) på riktigt! (Gick inte bra, vi förlorade…)
16.00 – Vi hänger på dörren in till förlossningen, vi vill in NU! Får ett förlossningsrum, blir inskriven och de sätter nål i handen. ÄNTLIGEN ska jag inte få åka hem, idag blir det bebis!
17.40 – Ballongkateter sätts. En av de VÄRSTA sakerna jag varit med om i smärtväg. Jag hade läst att det inte skulle kännas alls, men det gjorde så fruktansvärt ont. Kändes som de sista värkarna i förlossningen, ungefär den smärtan var det. Började nästan gråta när jag ligger där i gynekologstolen och hon stoppar in en ballong som ska fyllas i mig. Fick sammandragningar och värkar direkt när den sattes in. Kände igen smärtan i ryggen som jag hade under förlossningen med Williot. Ballongen ska sitta tills den trillar ut av sig själv, ska då vara mellan 4-6 cm öppen. Kan knappt gå tillbaka till mitt rum pga smärtan. Kämpar mig genom korridoren.
18.00 – Värkar, sammandragningarna och ryggmärken fortsätter, inget som gör speciellt ont men det känns som om det är på gång nu!
19.00 – Alla värkar och sammandragningar har försvunnit. Vi tittar på lite Modern Family, pratar, kollar sociala medier ungefär varje minut för att fördriva tiden. Denna eviga väntan på att ballongen ska ploppa ut!
23.01 – Ballongen ramlar ut när jag ska kissa på toaletten. Fick ta emot den så den inte skulle plumsa ner i toaletten!
Blir undersökt och är öppen 4 cm. De tar hål på fosterhinnorna. Minns att det var obehagligt och ”virknålen” ser hemsk och läskig ut! Vattnet går direkt och de sätter skalp på bebis huvud för att hålla koll noggrant på hur hon mår. Får inga direkta värkar så vi avvaktar med dropp.
Såhär ser en ballongkateter ut efter den trillat ut, för er som ej sett en innan.
7/1-2018
00.20 – De sätter värkstimulerande dropp på mig för att få igång värkarna.
00.30 – Värkar från helvetet kommer. Inte smygandes utan som en bomb. Har knappt pauser mellan värkarna och försöker andas mig genom de. Får smått panik av värken i ryggen, det känns som om ryggen ska gå av. Får ännu mer panik av att de ska massera mig och ta på mig så ber de sluta och bara låta mig vara.
Ber om EDA fast ändå inte. Ber de inte lyssna på mig och känner att jag nog ändå inte klarar mig tills dess för ryggen kommer gå av! De säger att de kan ringa efter narkosläkaren och jag tycker jag är ivägen och säger att de inte ska bry sig om vad jag säger för jag klarar det utan.
00.45 – Får lustgas. Extremt onödigt, hann knappt fokusera på att hålla den för mina ben viker sig så jag får hålla upp kroppen med armarna/axlarna.
01.11 – Får krystvärkar när jag står. De ber mig lägga mig på sidan med ena benet upp, min tapp har fortfarande 1.5 cm kvar att försvinna. Får INTE krysta. Ligger extremt obehagligt och vill ta ner benet men de tvingar mig ligga sådär 3 värkar och jag blir förbannad för jag själv inte får välja hur jag ska ligga! (Efterhand är det för att tappen ska försvinna och det är den mest effektivaste ställningen man kan öppna sig på).
Skriker åt Chris att han bara får detta barnet också.
01.14 – De ger sig och låter mig ligga ner på rygg. De skiter i att tappen har 1.5 cm kvar, jag lyssnar inte på de ändå och krystar! Känner hur bebis vrider sig i magen och hur hennes huvud snurrar runt påväg ut under krystvärkarna. Till skillnad från med Williot har jag pauser och kan andas mellan varje krystvärk. (Typ 5 krystvärkar sammanlagt dock, hehe!)
01.16 – Håller Chris hårt i handen, uppfattar INGENTING i rummet mer än att jag denna gången känner bebisen komma ut. Barnmorskan säger att nästa värk kommer bebis. Först huvudet. Känner hur barnmorskan vickar på bebis axlar och till sist kommer hela bebisen ut under en krystvärk. Hon är här!
01.17 – Bebis är tyst och blå/grå. De börjar buffa och klappa på henne för att få igång ett skrik. Chris klipper navelsträngen som är extremt kort. De lyfter upp henne och till slut skriker hon till. Inget behövs sys eller återställas med mig till min stora lättnad.
3335 gram och 49 cm lång helt perfekt bebis med 36 cm huvudomfång.
Får fika. Får ligga kvar på förlossningen och vila/sova tills morgonen. Blir skjutsade upp på BB vid 08.00. Träffar läkaren 11.30 och ber om att få åka hem men avrådes då de ska ta blodsockret på henne pga min graviditetsdiabetes. Chris åker hem och vi sover över på BB en natt. Storebror och Chris kommer och hämtar oss.
Saras vardagar 