Barnmorska och röda hund.

Barnmorskan idag gick galant! Fick höra lillemans hjärta för första gången också! När han väl ville ligga still dvs, vilket han inte alls är intresserad av att göra. Har ett SF-mått på 23cm, vilket var normalt. Sa åt henne att jag är orolig för hon ska mäta min mage pga min viktnedgång och har fotfarande en bilring – hon skrattade åt mig och sa att det ska vara MYCKET fett för att inte kunna mäta. 

Måste börja sluta oroa mig ang mått och vikten. Tycker dock det är dåligt gjort av min bm att väga mig med skor och alla kläder på (kan ju ta av min de som går att ta av sig) och räknar bara bort 0,4 kg! Mina kläder och skor väger ju MINST 1 kg. Så går efter vad min våg är: +5kilo. Enligt min bm ska man ha gått upp mellan 5-8 kilo denna veckan, så är nöjd. En viktuppgång på 12 kilo är normalt under en graviditet. 

Ska denna veckan köra stenhårt med frukter, grönsaker och fisk! Har blivit lite mycket dillchips och glass den senaste tiden, hihi! 

  
Har bra värden och järnet ligger fortfarande bra till min förvåning. Måste egentligen börja ta järntabletter – men jag vägrar ! Blir sö himla hård i magen av dessa, och det behöver jag verkligen inte mer av, hihi. Därför ska jag testa blutsaft. Vi får se om det hjälper och jag slipper tabletterna. Fick reda på att jag inte är immun mot röda hund, tydligen trots vaccin! Så alla med röda hund får stay away from me! 

Nu längtar vi så extremt mycket efter att mysa med bebis! Gör varje kväll en runda med kriddan och vagnen i huset! SOM jag längtar efter mysiga höstpromenader med hunden och barnvagnen. Åh!  

Vecka 22.

Ny vecka, tiden går så himla snabbt nu! 

 
Bebis i magen rör sig som tusan och är en riktig virvelvind där inne. Jag klagar inte utan tycker det är så himla häftigt och ÄLSKAR denna känslan. Dessvärre har ryggen inte varit alls min bästa vän i helgen. Haft otroligt ont fast jag försökt vila så mycket som jag kan. 

Magen har inte växt så mycket, men känner mig väldigt osmidigt och klumpig. Som när jag ska resa mig från golvet – inte nog med att ryggen tar stryk utan jag får liksom vända mig på knäna för att sedan resa mig upp. Haha, och pustar för ingenting gör jag också. 

Förutom ryggen och alla andra krämpor (ja, har eventuellt alla krämpor man kan ha som gravid) så mår jag väldigt bra som gravid. Är inte alls orolig för förlossningen eller smärtan som kommer vara. Det enda jag tänker på är att vi ska få en bebis. Vår fina bebis kommer snart att komma ut. Om ett par månader är han här. Vår son. Har faktiskt börjat fundera på hur jag vill ha min förlossning, och de enda viktiga delarna jag just nu vill ha är en spegel framför så jag kan se allting samt att jag vill vara den som tar emot honom om möjligheten finns. Jag vill liksom ligga på rygg och ta emot honom själv. 

  

Ja, som ni ser vågar jag kalla honom för han och son. För om denna lilla snoppen mellan benen råkar vara en snippa istället blir ALLA förvånade! 😉  Han är absolut inte blyg! 

Har även fått frågan om vi ska göra 3-D ultraljud och det kommer vi absolut inte göra. Jag vill inte se hur han ser ut, detta vill jag vänta med tills han kommer upp i mina armar. Det enda vi bryr oss om är att han är fin och kry. Och så länge han gör kullerbyttor och sparkar mamma på blåsan så är allt frid och fröjd för oss. 

Lugn fredag

Halvdag på jobbet idag. Lunch med mamma & sedan till Apoteket för att hämta ut mina vitaminer (efter min gbp-operation behöver jag äta tillskott resten av livet). 

När jag stod där sa hon att jag inte har några tabletter att hämta ut. Blev chockad för har aldrig behövt ringa läkaren för att ”uppdatera” mina vitaminer. Men tydligen har jag förflyttats från Lund, där jag opererade mig, till min hembys hälsoringen. Och tydligen kommer det inte automatiskt så måste krångla med att åka och träffa en läkare IGEN för några vitaminer. 

Dessutom har min barmnmorska berättat för mig att min järn-värde är precis på gränsen till mer tillskott. Jag vägrar järntabletter! Ursäkta, men blir så satans hård i magen av dessa så kunde inte skita på typ 4 veckor(!!). Äter hellre en hel lever varje morgon än att ta tabletterna igen. 

 
Esther har ingenting med inlägget att göra mer än att det saknas bilder på henne! Vår skatt. 

Resten av dagen har ägnats åt att vila ryggen och mig själv. Har dessutom försökt plocka undan allt skit som läggs överallt när man ät lat. Önskar jag var som min mamma och la tillbaka allt på sin plats när man använder klart saken. Men oftast lägger man den på köksbordet tills man knappt kan sitta där.. Hihi!  

Nu ska jag snart åka hem till mamma för att mysa med henne & äta mat. Ska kika på finalen av Lets Dance eftersom min sambo inte alls är intresserad av det. Tills dess ligger jag och kikar på magen som buktar ut av bebis som sparkar som en tok! En riktig vilding är han! 

Foglossning, vagn och RUL2.

Ja, jag är inte världens bästa bloggare. Men jag har faktiskt inte haft tid. Varken psykiskt eller fysiskt. 

Igår var jag hos läkaren. Konstaterades foglossning efter en noggrann undersökning av bäcken, rygg och höft. Skrek rakt ut när hon tryckte på bäckenet ner mot korsryggen. Har nästan värre smärta efter besöket. Blev sjukskriven 50% och fick ingen annan hjälp. Det är bara att gå genom säger de, då bälte inte hjälper på mig då mitt sitter i ryggen. 

 
Här är han, vår fina son! Fick åka på RUL igen eftersom bebis inte var stor nog under första besöket. Min barnmorska bokade alltså in mig för tidigt. Allt såg helt kanon ut. Hjärta, hjärna och läpp var perfekta! Och han är inte blyg utan vi fick en riktigt bra ”snoppbild” på honom! 😉 

 
Dessutom var vi och testade vagnar. Konstaterade att min drömmarn var för klumpig och stor, så nu är Beemoo Maxi Travel 2in1 beställd för att testas! Skriver mer om detta i ett separat inlägg. Helt besatt av barnvagnar nu! 

När börjar man älska sig själv?

Jag följer nu flera kvinnor på instagram som alla älskar sina koppar precis som de är. De är mulliga, har bristningar, smala, tjocka, gropar, släta och de alla älskar sig själv. 

Hur kommer man till det stadiet? 

Jag har aldrig älskat min kropp, alls. Ibland kan jag tycka jag är fin och må bra över mig själv, men jag trivs absolut inte med mig själv. Är jag så förstörd av alla normer eller vad är det egentligen som gör att jag inte kan inse att alla är olika?! Jag vet ju detta, jag försöker förstå men jag kan inte hundra procent älska min kropp. Jag trivs inte i tighta kläder för mitt fläsk syns, jag trivs inte med pösiga kläder för jag ser större än vad jag är. Jag längtar tills man får en riktigt fin gravidmage så man slipper vara löjlig och gå och dra i tröjorna för jag känner mig svullen. 

SARA, du har en unge i magen!