Förlossningsberättelse.

Det var ett tag sedan jag skrev här. 

Jag kommer eventuellt inte blogga mer, men vill ha min förlossningsberättelse hör ändå – OM jag skulle börja blogga igen dvs. Här kommer den: 
Förlossningsberättelse 

Den 26 augusti, 9 dagar innan beräknad nedkomst av vår son drog värkarna igång klockan 02:45. Jag hade googlat så himla mycket och var rädd att missa när det var dags eftersom jag haft så ont länge innan förlossningen. MEN – som alla säger så vet du att det är på riktigt när det väl drar igång. 
  
Sista bilden på magen under värkarna hemma. 

Jag kan inte ens förklara hur en värk kändes, för det har jag helt glömt bort. Jag har haft mycket sammandragningar och förvärkar men när allt drog igång kändes det i hela kroppen. Det var samma smärta som i sammandragningarna jag haft innan och ”mensvärken” men magen drog ihop sig riktigt hårt istället för lite som innan. Var STENHÅRD under hela förlossningen. 
Jag vaknade av att sambon precis skulle gå och lägga sig efter valt den dagen att stanna uppe och spela tv-spel – när jag skulle gå upp på toaletten och upptäckte blod. Jag gick in till sambon och berättade och sa ”idag kommer han!”. Efter ca 10-15 min kom de första värkarna. Vi började klocka de direkt och hade redan från början ca 4 min mellan värkarna. Ringde förlossningen och de bad mig stanna hemma och vänta tills det drog igång riktigt. 

Sa åt sambon att gå och lägga sig och han kunde knappt sova men fick lite vila. Jag försökte lägga mig och sova men var alldeles för uppspelt så började plocka undan i köket och packa det sista till väskan. 

Vid klockan 05.30 ringde vi mina svärföräldrar som skulle köra oss till BB eftersom sambon inte har körkort – de skulle även ha vår hund. 

Jag hade här rätt stora värkar än innan – men upplevde de aldrig extremt och ville stanna hemma tills jag skrek av smärta. Men sambon sa pt mig att ”Snälla Sara, det tar 40 min med bil och du har regelbundna värkar – nu åker vi in!” 

Så vi åkte in. 10:37 blev jag undersökt och var öppen 2 cm. Blev SÅ besviken. Hade då gått med värkar hela natten/morgonen som var regelbundna. Barnmorskan sa åt oss att vi skulle bli hemskickade. 

De tog ctg. 11.30 kom de tillbaka och gav mig 2 citodon och bad oss åka in till stan för att gå runt lite för att starta förlossningen. Men först ville hon kontrollera min binda och när jag drog ner trosorna forsade det vatten. Hon sa då ”DU STANNAR!”. 

  
Här har jag tydligen ”smärtsamma sammandragningar” enligt min journal, men jag upplever inte att dessa var så smärtsamma. Ber om att få en Gå-stol och den blev min räddning under förlossningen. Jag testade sitta på pilatesboll vilket gjorde EXTREMT ont. Stod vid stolen fram tills krystvärkarna. 

  
Jag fick lunch eftersom jag inte ätit på flera timmar, och fortsatte med mina värkar och sammandragningar ett bra tag. Har ännu inte EXTREMT ont, det är helt klart hanterbart. Här säger jag till sambon ”Han kommer 19.05!” Klockan var då 12:15. 

14:15 undersöker de mig igen. Här börjar jag få bra värkar och trodde jag skulle vara öppen 7-8 cm. Men till min besvikelse var jag bara öppen 5 cm. Började nästan gråta eftersom mina värkar i ryggen börjar bli rätt starka. Barnmorskan och sambon peppar mig med att det bara är halva kvar och det kan gå snabbt!

Här börjar min ryggvärk bli extrem. Jag hade inte ont någon annanstans. Enbart ryggen! Kändes som om min svanskota skulle gå av på mitten. De sätter en elektron på bebis huvud för att mäta hans hjärtljud. Hatade det eftersom jag ville inte ha sladdar överallt men hade inget val. Vi börjar prata smärtlindring och jag ber om lustgas. Får 70/30 syre/gas och blir så himla full! Det tog inte bort smärtan men det gjorde så jag kunde fokusera och försöka slappna av i underlivet så han skulle komma längre ned. 

Chris matar mig med varm nyponsoppa och glass. 

Blir undersökt igen, öppen 6 cm. Besviken? JA! Har jag inte kommit längre? Jävlar! Chris och barnmorskan peppar mig. Säger hur duktig jag är och att det går snabbt framåt. 

Vid 17:30 börjar jag få EXTREMT ont i ryggen. Vill inte längre föda barn, skriker om EDA pga ryggen som värker. Blir undersökt och är öppen 8-9 cm. Min barnmorska och Chris säger att jag inte ska ha EDA eftersom jag klarar det utan! Är SÅ tacksam att de peppade mig med att inte ta ryggbedövning. 

Klockan 18 klarar jag inte längre. Suger i mig lustgas som de höjt. Skriker av smärtan i ryggen och Chris börjar bli orolig för min smärta. Jag skriker att de ska bedöva ryggen. Börjar bli ”bajsig”. Får sterila kvaddlar som jag egentligen INTE ville ha men jag sa bara åt dom att ge det som är bäst mot ryggvärken. Fick 4 sprutor i ryggslutet. HELVETE vilken sveda. Fick en värk och det släppte lite – nästa värk var smärtan tillbaka. Det hjälpte alltså en värk ungefär. Kommer ALDRIG ta kvaddlar igen iallafall, det är jag säker på. Börjar här suga i mig lustgas som är i full styrka. Kan inte fokusera på andningen så blir extremt full.

18:31 får jag krystvärkar. De ber mig hoppa upp i sängen och stå på knäna så jag hänger över ryggstödet pga ryggvärken. Stod så i ca 3 värkar och skrek sedan att jag inte klarar av att stå så. Fick panik för hittade ingen ställning jag kunde stå i. Undersökning visar 10 cm och inga tappar. HELT öppen. 

Lägger mig på rygg och behöver bajsa – nu är det nära och jag gråter av frustration och smärtan i ryggen som håller i sig så jag tror jag ska svimma. Börjar krysta ca 18:45 på riktigt. Jag pressar 3 gånger per värk och det känns ingenting förutom när värkarna slutar så jag kan vila – DÅ kommer ryggvärken igen. Längtar till nästa värk för under krystandet kändes ingenting. Vid 3e krystningen känns det som om jag spricker. Chris står och tittar hela tiden och jag skriker åt honom att inte berätta vad han ser. 

Chris peppar mig hela tiden och berättar exakt vad som händer. ”Man ser elektronen komma ut nu!” ”HAN HAR HÅR!!” Barnmorskan säger att han har pappas hår. Jag blir så JÄVLA peppad men vid varje paus i krystvärkarna gråter jag och skriker att de ska ta ut honom eftersom ryggen värker. 

Barnmorskan frågar om jag vill känna vilket jag gör – känner en utbuktning med kladd och får en krystvärk och säger att jag INTE vill känna mer. Vill inte ens veta hur mycket jag spruckit där nere trots att jag ej känner något i underlivet. 

Barnmorskan sätter en blöt handduk mot underlivet och i nästa värk känner jag hur hon verkligen öppnar upp underlivet med fingrarna. Trodde jag skulle dö av smärtan i ryggen. Chris baddar mig med en handduk på pannan. Han hade fullt upp med att titta när bebisen kommer ut så handduken åker ner i ansiktet på mig. Blir så JÄVLA förbannad och kan inte prata pga krystar. Han ser det och tar bort handduken. Vid nästa krystvärk skriker barnmorskan och Chris att jag ska sluta krysta. Trodde huvudet satt fast. Sen säger barnmorskan ”Titta ner!”. 

19:03. Där är han. Han bara glider ut. Slemmig och skrynklig. De lägger upp honom på magen och jag känner hur det drar till i magen. Navelsträngen var jättekort så den tog emot. Han kom upp till naveln sen tog det stopp. 

  
Jag tittar på Chris och jag kan inte beskriva den lyckan jag ser i hans ansikte. Han är hysterisk av lycka – bryter ihop och säger ”Han är här, han är verkligen här!”. 

Jag kan inte fokusera utan tänker bara på hur det ser ut i underlivet och tänker på hur det svider om hon skulle sy allt jag spruckit. 

Chris klipper navelsträngen. 

  
Vi myser och pussas. 

Vi är en familj! 

Barnmorskan ber mig krysta en kryst och jag krystar en halv kryst och ut glider moderkakan. Frågar hur mycket jag spruckit och hon undersöker mig. Tittar upp och säger ”Det har inte hänt någonting förutom ett litet rivsår utanför. NU kan jag fokusera på vad livet handlar om: den lilla personen på mitt bröst. 

Ammar i 2 timmar och lyckan i kroppen går inte att beskriva. Duschar och kissar – det svider men trodde det skulle vara värre. Vi får in den obligatoriska brickan med fika. Efter en stund kommer BB och hämtar mig. 22:52 checkar vi in på BB. 

  
Följande dygn går åt av att gråta av lycka, pussas och mysas. Vi kan inte förstå det – är han vår? 

Ja.
Han är vår! 

  
  
  
  
  

Valpkurs och söndagsmiddag.

Valpkurs som varje söndag. Idag skulle vi testa på att spåra – och detta gillade inte Esther. Det var kallt, blött, långt gräs och det var inte alls kul att nosa efter husse som att ligga i ett varmt hus och tugga på märgben. 

 
Hon är iallafall duktig, säger ingenting och hänger bara med trots att det ibland är tråkigt att gå längst bak i ledet så gör hon det! Tycker det är otroligt roligt att vara på valpkurs, kanske lär hon sig inte mycket men det är väldigt bra social träning för både henne och oss och hur vi ska reagera när de börjar busa alldeles för mycket i vissa stunder som de ska vara stilla och lyssna på oss. 

När vi kom hen tog vi en dusch inkl Esther – nemas problemas säger hon och halkar till ibland. Snart ska vi iväg på söndagsmiddag hos mina föräldrar, såååå skönt att slippa laga mat!

Hade dessutom världen bäst vänner här igår. Alltid lika mysigt! 

  

Jamie’s 30 Minute Beef Hash & Jacket Potatoes

Såg på tvn hur Jamie Olover gjorde Beef hash med bakad potatis & vita bönor och det såg så fruktansvärt gott ut så var tvungen att testa det pch följa ett recept från början till slut! 

Kände att jag skulle göra en tävling av det och klara det på 30 minuter och tji fick jag. La fram alla ingredienser och började från starten. 

 
Redan när jag satte på potatisen i micron blev jag så satans stressad. REDAN 2 minuter? Fan, sätt igång nu Sara!! 

Snabbade mig på, gjorde köttfärsen, fixade alla grönsaker (och här tog det stopp eftersom vi endast ha 1 uttag i köket fick jag pausa potatisarna!!). Allt skulle gå så jäkla snabbt och jag följde ett engelskt recept så jag tappade bort mig flera gånger. 

 
  

Ändå gick det bra. Stressade som en kossa, blev kaos i köket och jag hatar det. Plockar alltid undan efter hand men här hade jag inte tid. Allt låg huller om buller och ingen soptunna hade jag redo eftersom vi precis tömt avfallet så glömde såklart att sätta i ny påse. Så både matavfallet och plast, alla redskap hamnade i vasken och det tog ju stopp. Stressen! 

Men jag blev klar. I tid. Eller? NEJ! 32 minuter tog det. MEN potatisen var i ugnen eftersom jag valde såklart de största som fanns i affären. Hur som helst så blev jag par inom 40 minuter. Tänker dock aldrig försöka mig på det igen. 

  

Vad tyckte jag och sambon om maten? Väldigt god. Böngrytan var fantastisk ! Väldigt mycket smak i allting, blev kanske ingen perfekt kombo med bönorna och köttfärsen – konstig konsistens ihop tyckte jag. Men både jag och sambon gav detta godkänt! (Väldigt stort att sambon smakade och åt allt – han är KRÄSEN! ) 

Lugn fredag

Halvdag på jobbet idag. Lunch med mamma & sedan till Apoteket för att hämta ut mina vitaminer (efter min gbp-operation behöver jag äta tillskott resten av livet). 

När jag stod där sa hon att jag inte har några tabletter att hämta ut. Blev chockad för har aldrig behövt ringa läkaren för att ”uppdatera” mina vitaminer. Men tydligen har jag förflyttats från Lund, där jag opererade mig, till min hembys hälsoringen. Och tydligen kommer det inte automatiskt så måste krångla med att åka och träffa en läkare IGEN för några vitaminer. 

Dessutom har min barmnmorska berättat för mig att min järn-värde är precis på gränsen till mer tillskott. Jag vägrar järntabletter! Ursäkta, men blir så satans hård i magen av dessa så kunde inte skita på typ 4 veckor(!!). Äter hellre en hel lever varje morgon än att ta tabletterna igen. 

 
Esther har ingenting med inlägget att göra mer än att det saknas bilder på henne! Vår skatt. 

Resten av dagen har ägnats åt att vila ryggen och mig själv. Har dessutom försökt plocka undan allt skit som läggs överallt när man ät lat. Önskar jag var som min mamma och la tillbaka allt på sin plats när man använder klart saken. Men oftast lägger man den på köksbordet tills man knappt kan sitta där.. Hihi!  

Nu ska jag snart åka hem till mamma för att mysa med henne & äta mat. Ska kika på finalen av Lets Dance eftersom min sambo inte alls är intresserad av det. Tills dess ligger jag och kikar på magen som buktar ut av bebis som sparkar som en tok! En riktig vilding är han! 

Foglossning, vagn och RUL2.

Ja, jag är inte världens bästa bloggare. Men jag har faktiskt inte haft tid. Varken psykiskt eller fysiskt. 

Igår var jag hos läkaren. Konstaterades foglossning efter en noggrann undersökning av bäcken, rygg och höft. Skrek rakt ut när hon tryckte på bäckenet ner mot korsryggen. Har nästan värre smärta efter besöket. Blev sjukskriven 50% och fick ingen annan hjälp. Det är bara att gå genom säger de, då bälte inte hjälper på mig då mitt sitter i ryggen. 

 
Här är han, vår fina son! Fick åka på RUL igen eftersom bebis inte var stor nog under första besöket. Min barnmorska bokade alltså in mig för tidigt. Allt såg helt kanon ut. Hjärta, hjärna och läpp var perfekta! Och han är inte blyg utan vi fick en riktigt bra ”snoppbild” på honom! 😉 

 
Dessutom var vi och testade vagnar. Konstaterade att min drömmarn var för klumpig och stor, så nu är Beemoo Maxi Travel 2in1 beställd för att testas! Skriver mer om detta i ett separat inlägg. Helt besatt av barnvagnar nu! 

Hunger.

Jag har aldrig upplevt hunger speciellt efter operationen. Trots att jag inte äter mina 6 mål mat om dagen har jag aldrig varit speciellt utsvulten. Visst, fåtal gånger har jag varit extremt hungrig – men då beror det på att jag inte ätit på en dag typ. 

Men nu när jag är gravid vill jag äta hela tiden!! När jag ätit en måltid sen går det 15 min och jag är hungrig igen. Det är så främmande och ovant att jag vet inte hur jag ska reagera eller om jag ska äta eller inte? 

Hungern kommer som mest runt 14-15 på eftermiddagen. Då är det som värst. Vill äta lunch en gång till och gärna något gott till kaffet direkt efteråt. Försökt googla men hittar inte hur mycket bebisen tar näringen från mig? 

Det är väl ingen skillnad på oss opererade än vanliga magar ang näringen till bebis och till mig? 

 

Middag igår!  

Lördag morgon!

Godmorgon! 

Startar dagen med gröt, mjölk och low fat sylt. Har skippat gröten ett tag för jag har så himla svårt med att göra gröt. Kan aldrig måtta och det bränns alltid fast eller blir en hinna som är super svår att diska bort. Men idag var jag inte alls sugen på något annat än gröt så fick stå och diska ett tag efteråt! ; ) 



Nu är jag fruktansvärt hungrig igen. Kommer aldrig vänja mig vid att jag måste äta var 3e timme nu. Speciellt under graviditeten enligt min barnmorska. Speciellt för att barnet tar en del näring och äter jag mindre portioner får jag knappt någon näring av det jag äter. Så jag har de senaste 2 veckorna försökt äta var 3e timme men går sådär. Nu är det skönt för nu blir jag hungrig snabbt, så det är lättare att ta något att äta. 

De första 3 månaderna nu av graviditeten hade jag gått upp 3 kg mellan mina möten hos barnmorskan. Nu senaste hade jag gått ner 1 kilo av dessa. Jag tror att jag kommer ligga på denna nivån ert tag, gå ner och gå upp lite. Eller kommer jag som min mamma gå upp typ 30 kilo. Men det skrämmer mig inte. Går jag upp går jag upp. Det får jag ta tag i efter förlossningen. Jag har sagt att jag ska äta det jag är sugen på. Oftast är det middagar, varm mat. Och det är ju bra. 

Nu ska jag försöka göra något att äta och sen väcka sambon med krabbelurer! Vi får se vad dagen har att erbjuda oss efter det. 

Vår nya pärla!



Nu måste man ju få plats med både barnvagn och hundbur i bagagen så idag hämtade jag ut denna fina bilen! Den är helt perfekt. Och det bästa: automatare! Så nu gäller det att hitta en liten hundbur till Esther samt en vagn som går in bredvid den. Men det ska nog lösa sig! 

Morgonens kräkreflexer.

Idag tänkte jag lyxa till det med kvarg! Testar nya smaken med nätkräm-smak. Jag ÄLSKAR nötkräm annars så tänkte att detta skulle bli min drog! 



HELVETE VAD ÄCKLIG DEN VAR!! 

För det första var den sjukt tjock i konsistensen, för det andra var den sjukt smulig? Typ torr på något vis. Och för det tredje smakar den RÖV! (Okej, inte röv men den smakar illa.) TESTA INTE! 

En annan sak ni inte ska testa är denna: 



Fyfan vad rälig.