Förlossningsberättelse.

Det var ett tag sedan jag skrev här. 

Jag kommer eventuellt inte blogga mer, men vill ha min förlossningsberättelse hör ändå – OM jag skulle börja blogga igen dvs. Här kommer den: 
Förlossningsberättelse 

Den 26 augusti, 9 dagar innan beräknad nedkomst av vår son drog värkarna igång klockan 02:45. Jag hade googlat så himla mycket och var rädd att missa när det var dags eftersom jag haft så ont länge innan förlossningen. MEN – som alla säger så vet du att det är på riktigt när det väl drar igång. 
  
Sista bilden på magen under värkarna hemma. 

Jag kan inte ens förklara hur en värk kändes, för det har jag helt glömt bort. Jag har haft mycket sammandragningar och förvärkar men när allt drog igång kändes det i hela kroppen. Det var samma smärta som i sammandragningarna jag haft innan och ”mensvärken” men magen drog ihop sig riktigt hårt istället för lite som innan. Var STENHÅRD under hela förlossningen. 
Jag vaknade av att sambon precis skulle gå och lägga sig efter valt den dagen att stanna uppe och spela tv-spel – när jag skulle gå upp på toaletten och upptäckte blod. Jag gick in till sambon och berättade och sa ”idag kommer han!”. Efter ca 10-15 min kom de första värkarna. Vi började klocka de direkt och hade redan från början ca 4 min mellan värkarna. Ringde förlossningen och de bad mig stanna hemma och vänta tills det drog igång riktigt. 

Sa åt sambon att gå och lägga sig och han kunde knappt sova men fick lite vila. Jag försökte lägga mig och sova men var alldeles för uppspelt så började plocka undan i köket och packa det sista till väskan. 

Vid klockan 05.30 ringde vi mina svärföräldrar som skulle köra oss till BB eftersom sambon inte har körkort – de skulle även ha vår hund. 

Jag hade här rätt stora värkar än innan – men upplevde de aldrig extremt och ville stanna hemma tills jag skrek av smärta. Men sambon sa pt mig att ”Snälla Sara, det tar 40 min med bil och du har regelbundna värkar – nu åker vi in!” 

Så vi åkte in. 10:37 blev jag undersökt och var öppen 2 cm. Blev SÅ besviken. Hade då gått med värkar hela natten/morgonen som var regelbundna. Barnmorskan sa åt oss att vi skulle bli hemskickade. 

De tog ctg. 11.30 kom de tillbaka och gav mig 2 citodon och bad oss åka in till stan för att gå runt lite för att starta förlossningen. Men först ville hon kontrollera min binda och när jag drog ner trosorna forsade det vatten. Hon sa då ”DU STANNAR!”. 

  
Här har jag tydligen ”smärtsamma sammandragningar” enligt min journal, men jag upplever inte att dessa var så smärtsamma. Ber om att få en Gå-stol och den blev min räddning under förlossningen. Jag testade sitta på pilatesboll vilket gjorde EXTREMT ont. Stod vid stolen fram tills krystvärkarna. 

  
Jag fick lunch eftersom jag inte ätit på flera timmar, och fortsatte med mina värkar och sammandragningar ett bra tag. Har ännu inte EXTREMT ont, det är helt klart hanterbart. Här säger jag till sambon ”Han kommer 19.05!” Klockan var då 12:15. 

14:15 undersöker de mig igen. Här börjar jag få bra värkar och trodde jag skulle vara öppen 7-8 cm. Men till min besvikelse var jag bara öppen 5 cm. Började nästan gråta eftersom mina värkar i ryggen börjar bli rätt starka. Barnmorskan och sambon peppar mig med att det bara är halva kvar och det kan gå snabbt!

Här börjar min ryggvärk bli extrem. Jag hade inte ont någon annanstans. Enbart ryggen! Kändes som om min svanskota skulle gå av på mitten. De sätter en elektron på bebis huvud för att mäta hans hjärtljud. Hatade det eftersom jag ville inte ha sladdar överallt men hade inget val. Vi börjar prata smärtlindring och jag ber om lustgas. Får 70/30 syre/gas och blir så himla full! Det tog inte bort smärtan men det gjorde så jag kunde fokusera och försöka slappna av i underlivet så han skulle komma längre ned. 

Chris matar mig med varm nyponsoppa och glass. 

Blir undersökt igen, öppen 6 cm. Besviken? JA! Har jag inte kommit längre? Jävlar! Chris och barnmorskan peppar mig. Säger hur duktig jag är och att det går snabbt framåt. 

Vid 17:30 börjar jag få EXTREMT ont i ryggen. Vill inte längre föda barn, skriker om EDA pga ryggen som värker. Blir undersökt och är öppen 8-9 cm. Min barnmorska och Chris säger att jag inte ska ha EDA eftersom jag klarar det utan! Är SÅ tacksam att de peppade mig med att inte ta ryggbedövning. 

Klockan 18 klarar jag inte längre. Suger i mig lustgas som de höjt. Skriker av smärtan i ryggen och Chris börjar bli orolig för min smärta. Jag skriker att de ska bedöva ryggen. Börjar bli ”bajsig”. Får sterila kvaddlar som jag egentligen INTE ville ha men jag sa bara åt dom att ge det som är bäst mot ryggvärken. Fick 4 sprutor i ryggslutet. HELVETE vilken sveda. Fick en värk och det släppte lite – nästa värk var smärtan tillbaka. Det hjälpte alltså en värk ungefär. Kommer ALDRIG ta kvaddlar igen iallafall, det är jag säker på. Börjar här suga i mig lustgas som är i full styrka. Kan inte fokusera på andningen så blir extremt full.

18:31 får jag krystvärkar. De ber mig hoppa upp i sängen och stå på knäna så jag hänger över ryggstödet pga ryggvärken. Stod så i ca 3 värkar och skrek sedan att jag inte klarar av att stå så. Fick panik för hittade ingen ställning jag kunde stå i. Undersökning visar 10 cm och inga tappar. HELT öppen. 

Lägger mig på rygg och behöver bajsa – nu är det nära och jag gråter av frustration och smärtan i ryggen som håller i sig så jag tror jag ska svimma. Börjar krysta ca 18:45 på riktigt. Jag pressar 3 gånger per värk och det känns ingenting förutom när värkarna slutar så jag kan vila – DÅ kommer ryggvärken igen. Längtar till nästa värk för under krystandet kändes ingenting. Vid 3e krystningen känns det som om jag spricker. Chris står och tittar hela tiden och jag skriker åt honom att inte berätta vad han ser. 

Chris peppar mig hela tiden och berättar exakt vad som händer. ”Man ser elektronen komma ut nu!” ”HAN HAR HÅR!!” Barnmorskan säger att han har pappas hår. Jag blir så JÄVLA peppad men vid varje paus i krystvärkarna gråter jag och skriker att de ska ta ut honom eftersom ryggen värker. 

Barnmorskan frågar om jag vill känna vilket jag gör – känner en utbuktning med kladd och får en krystvärk och säger att jag INTE vill känna mer. Vill inte ens veta hur mycket jag spruckit där nere trots att jag ej känner något i underlivet. 

Barnmorskan sätter en blöt handduk mot underlivet och i nästa värk känner jag hur hon verkligen öppnar upp underlivet med fingrarna. Trodde jag skulle dö av smärtan i ryggen. Chris baddar mig med en handduk på pannan. Han hade fullt upp med att titta när bebisen kommer ut så handduken åker ner i ansiktet på mig. Blir så JÄVLA förbannad och kan inte prata pga krystar. Han ser det och tar bort handduken. Vid nästa krystvärk skriker barnmorskan och Chris att jag ska sluta krysta. Trodde huvudet satt fast. Sen säger barnmorskan ”Titta ner!”. 

19:03. Där är han. Han bara glider ut. Slemmig och skrynklig. De lägger upp honom på magen och jag känner hur det drar till i magen. Navelsträngen var jättekort så den tog emot. Han kom upp till naveln sen tog det stopp. 

  
Jag tittar på Chris och jag kan inte beskriva den lyckan jag ser i hans ansikte. Han är hysterisk av lycka – bryter ihop och säger ”Han är här, han är verkligen här!”. 

Jag kan inte fokusera utan tänker bara på hur det ser ut i underlivet och tänker på hur det svider om hon skulle sy allt jag spruckit. 

Chris klipper navelsträngen. 

  
Vi myser och pussas. 

Vi är en familj! 

Barnmorskan ber mig krysta en kryst och jag krystar en halv kryst och ut glider moderkakan. Frågar hur mycket jag spruckit och hon undersöker mig. Tittar upp och säger ”Det har inte hänt någonting förutom ett litet rivsår utanför. NU kan jag fokusera på vad livet handlar om: den lilla personen på mitt bröst. 

Ammar i 2 timmar och lyckan i kroppen går inte att beskriva. Duschar och kissar – det svider men trodde det skulle vara värre. Vi får in den obligatoriska brickan med fika. Efter en stund kommer BB och hämtar mig. 22:52 checkar vi in på BB. 

  
Följande dygn går åt av att gråta av lycka, pussas och mysas. Vi kan inte förstå det – är han vår? 

Ja.
Han är vår! 

  
  
  
  
  

Chokladkaka med kolafyllning. (Recept)

Jag är ingen människa som gillar kakor eller efterrätter. Jag kan därför inte säga att denna är himmelsk, men alla jag bjöd den på åt som tusan & tyckte den var GUDOMLIGT god! Jag får alltså lita på dem! 😀 

Dessutom var den grymt snabb och enkel att göra! Går inte att misslyckas. 

  
Du behöver: 

• 1/2 paket digestive 
• 100 gram smör
• 1 burk karamelliserad mjölk 
• 200 gram mjölkchoklad 
• 200 gram mörk choklad (välj % själv) 
• 1 1/2 dl grädde 
• Flingsalt 

Krossa digestivekex och smält smöret. Blanda dessa till en smet och tryck ut i en form, ställ den svalt (kylskåp) ca 30 minuter. 

Öppna sedan burken med karamelliserad mjölk och bred på botten och ställ i kylen medans du gör chokladöverdraget. Koka upp grädden snabbt och bryt ned chokladen och rör om tills du får en jämn smet. Bred på detta försiktigt över kakan och häll på några nypor med flingsalt (jag tycker det var gott att få en flinga salt eftersom det var sååå sött – så ta gärna mycket salt!) 

Ställ svalt minst 1 timme. Serverade med grädde & jordgubbar! 

Checklista bebissaker.

Jag är nog någont utöver det vanliga. Vi går snart in i vecka 30 och vi är helt klara med bebisens saker. Jag skulle gärna vilja packa BB-väskan redan men det väntar jag någon vecka till med. Men har på senaste vecka fått en känsla av att bebis vill kika ut väldigt mycket tidigare än vad som är beräknat!

  
Iallafall så kom jag över en lista, och allt som är fetmarkerat är sådant som vi redan har köpt eller ska få. 
Barnvagn

Regnskydd

Mugghållare

Åkpåse (gärna en tunnare vår/höst och en tjockare vintertid)

Skötväska

Babyskydd till bilen

Adapter till vagnschassit (finns hos de flesta vagnsmärkena)

2 pyjamas/sovpåsar

4 st omlottröjor eller bodies

4 st bomullsbyxor

4 par strumpor

4 st sparkdräkter

2 st tunna mössor

1 tjockare mössa + tossor (vintertid)

2 byxor i ull + 2 bodys i ull (vintertid)

fleeceoverall samt 1 tjockare overall (vintertid)

Bärsele eller bärsjal

Några mindre filtar

Amnings-bh

Bh-inlägg- engångs eller tvättbara

Bröstvärmare

Amningsnapp

Bröstvårtscrème

Badbalja, gärna med stöd

Badtermometer

Badcape

Skötbord eller skötbädd till skötplats

Tvättlappar- engångs eller frotté

Nagelvårdsset

Blöjhink

Babysalva, babyschampoo, babyolja

2 nappflaskor med dinapp till nyfödd (till bröstmjölk/ tillägg/vatten)

Flaskborste för nappflaskorna

Amningspump

Bröstmjölkspåsar (till att frysa mjölk i)

Amningskudde

2 nappar (börja inte med napp innan amningen fungerar som den ska)

Babynest

Babykorg, vagga eller spjälsäng med madrass och spjälskydd

2 madrasskydd

Istoppstäcke

Kudde

2 underlakan

2 påslakan med örngott

Sängmobil

Babysitter

Babyvakt

 
Som ni kan se ovan är nästan allt vi inte köpt saker till mig och amningen. Vi ska ta en tripp till Ullared och införskaffa det ”viktigaste” som tex någon amningsbh, inlägg och salvor/oljor till både mig och bebis. Utöver det så är vi klara! Det känns så himla skönt tycker både jag och min sambo att vi redan har köpt alla dyra och stora saker till bebis så man slipper tänka på det när han väl är här, och bara fokusera på honom. 

Missfall.

Som blivande förälder är man alltid orolig för missfall. Framförallt när man har försökt i flera år att bli gravida. Så fort jag plussade på stickan kunde varken jag eller min sambo förstå att vi hade en liten bebis i magen. Vi skulle alltså bli föräldrar! 

 
Vi berättade väldigt snabbt för våra familjer, jag tror vi var i vecka 5 eller vecka 6 när vi berättade. Alla blev väldigt glada! För övriga nära släkt och vänner berättade vi mellan vecka 9-12 och för resten i vecka 13 då vi gjorde vårt andra UL. 

När vi berättade för våra vänner och släkten började vi höra ”Åh vad roligt, hoppas hen vill stanna kvar.” ”Bli inte ledsen om du får missfall” ”Det är ju så tidigt! Hur vågar ni berätta?” ”Köp inte några kläder innan vecka 18 för allt kan hända”. 

Ja, kära vänner. Vi VET att allt kan hända men vi valde att berätta det finaste vi gjort för er och det var så himla jobbigt att höra dessa kommentarer. Kan man inte bara gratta och vara glad för de blivande föräldrarnas skull? Som blivande mamma oroar man sig för missfall väldigt mycket, iallafall jag. Varje toalettbesök tänkte jag ”snälla, inger blod på pappret, snälla!” . Jag tycker inte då att man ska spä på den blivande mammans oro med att säga åt henne att inte köpa kläder åt bebisen innan en viss vecka. 

Vi sa från början att vi vill berätta för de närmsta direkt dels för vår lycka och dels för om det hände att vi fick missfall så hade man människor som älskade en som man kunde prata med. 
  Första VUL i vecka 8. 

Jag har aldrig fått missfall, men för oss tog det nästan 2 år att bli gravida. Jag tycker såklart att alla missfall, vare sig det sker i vecka 5 eller i vecka 35 är hemska och att ingen borde vara med om det. MEN, som alla barnmorskor jag har träffat håller jag med de om att händer det så är det meningen. 

Vi blivande föräldrar ska inte oroa oss. Vi ska inte försöka att bli ledsna om vi får ett missfall innan vecka 12, för det är alltid genetiskt. Ditt barn hade lidit värre utanför magen om du fött fram det. Jag oroar mig fortfarande än idag över att få missfall. 

Jag fick en stor blödning i vecka 16-17 (kommer inte riktigt ihåg) men då trodde jag att det värsta hade hänt. Sedan dess har jag gått och tittat en extra gång på toaletten så det inte finns något blod. För den paniken jag hade när jag fick min blödning var det värsta jag varit med om – trots att jag innerst inne visste att det var OKEJ med både bebis och mig. Jag ringde min sambo och grät hysteriskt för jag visste inte vad jag skulle göra. Som tur var var det bra med både mig och bebis. 

  
Jag vill bara säga att detta inlägg inte är riktat till någon eller några. Ett missfall är alltid hemskt och jag ser det som att varje gång det hände förlorar vi en människa. För för mig är ett foster i vecka 5 ett barn – vad forskare än säger så älskade jag min bebis lika mycket då som nu. 

Bebisrum

på söndag blir det klart! Då kommer min brors tjej hit och hjälper oss att tapetserar det sista. Hade inte klarat det utan henne! Så himla grym på att tapetsera.

 
Före 

  Efter tapetsering & 4 strykningar med vit färg! 

Så nu ska som sagt fondtapeten upp på andra väggen och sen kan jag börja inreda! Längar sååå efter att fö bädda hans lilla säng, tvätta alla kläder och vika de i storleksordning… Åh, längtar så himla mycket efter honom! 

Dessutom har jag konstaterat att ALLA mina kläder är för små. Så sambon skickade med pengar och skickade in mig till stan för att uppdatera min mammagarderob. Blev en långkjol, leggings , byxor & en vanlig svart klänning. Hittade även en annan klänning men både XL och L var för stora så fick beställa M via hemsidan då de inte hade den i lager. Ska försöka köpa någon kort klänning till som man bara kan slänga på sig varma dagar. Inget fancy eller liknande eftersom jag ändå bara ska vara gravid ca 2 månader till! 

 
Nya klänningen!  

Juli.

JAG SKA BLI BÄTTRE! 

Jag lovar. Jag ska föröka börja uppdatera och blogga på riktigt. Jag har bara ingen motivation. Känns som om jag har fullt upp hela tiden trots att jag inte har det. Antar det bara är för jag blir trött av minsta lilla utflykt eller ansträngning. HELT slut efter 3 timmar på stan även om halva tiden var att sitta och fika. 

 
Förutom att jag är trött och har foglossning så mår jag bra. Fick börja dricka blutsaft i vecka 25 pga järnvärdet som började  gå ner och det har resulterat till bra värden! Skönt, då slipper jag äta järntabletter jag hatar att äta. 

Idag var jag och min nyfunna vän (hittade varandra på blondinbellas blogg faktiskt!) och fikade och kollade affärer i stan. Fick även mysa en stund med hennes 6 veckor gammal bebis Jackson. Så himla gullig, längtar såååå efter vår bebis när jag gullar med så små! 
Ska ge er en uppdatering ang bebis rum också! Ni ska få bilder både före, under och efter! Nu fattas bara en fondtapet som ska upp & sedan ska jag börja inreda! 

Barnmorska och röda hund.

Barnmorskan idag gick galant! Fick höra lillemans hjärta för första gången också! När han väl ville ligga still dvs, vilket han inte alls är intresserad av att göra. Har ett SF-mått på 23cm, vilket var normalt. Sa åt henne att jag är orolig för hon ska mäta min mage pga min viktnedgång och har fotfarande en bilring – hon skrattade åt mig och sa att det ska vara MYCKET fett för att inte kunna mäta. 

Måste börja sluta oroa mig ang mått och vikten. Tycker dock det är dåligt gjort av min bm att väga mig med skor och alla kläder på (kan ju ta av min de som går att ta av sig) och räknar bara bort 0,4 kg! Mina kläder och skor väger ju MINST 1 kg. Så går efter vad min våg är: +5kilo. Enligt min bm ska man ha gått upp mellan 5-8 kilo denna veckan, så är nöjd. En viktuppgång på 12 kilo är normalt under en graviditet. 

Ska denna veckan köra stenhårt med frukter, grönsaker och fisk! Har blivit lite mycket dillchips och glass den senaste tiden, hihi! 

  
Har bra värden och järnet ligger fortfarande bra till min förvåning. Måste egentligen börja ta järntabletter – men jag vägrar ! Blir sö himla hård i magen av dessa, och det behöver jag verkligen inte mer av, hihi. Därför ska jag testa blutsaft. Vi får se om det hjälper och jag slipper tabletterna. Fick reda på att jag inte är immun mot röda hund, tydligen trots vaccin! Så alla med röda hund får stay away from me! 

Nu längtar vi så extremt mycket efter att mysa med bebis! Gör varje kväll en runda med kriddan och vagnen i huset! SOM jag längtar efter mysiga höstpromenader med hunden och barnvagnen. Åh!  

Vecka 24

 
Ja, det är något som växer där inne utan tvekan! Bebis är så himla livlig fortfarande, busar och knuffar på mammas blåsa är en ny hobby! 

Jag mår bra förutom min jävla rygg. Den är förstörd efter en lätt promenad på 30 minuter och på kvällarna på vardagen har jag så himla ont och problem med att sträcka ut den i sängen. Jag hoppas verkligen att det ger med sig eller stannar såhär för blir det värre kommer jag inte ens klara av att åka och handla känns det som. 

 
Vad jag är sugen på nu? Vattenmelon, jordgubbar, dill chips & sandwich (glass). 

Har vi något namn? Ja, Vi har några namn som är mer lockande än andra – speciellt ett som eventuellt blir ett andranamn. Vi har många namn uppskrivna och kommer inte bestäma namn innan bebis kommer ut! Tänk så passar det inte? Dessutom kan vi ju tjata ut det!  

Valpkurs och söndagsmiddag.

Valpkurs som varje söndag. Idag skulle vi testa på att spåra – och detta gillade inte Esther. Det var kallt, blött, långt gräs och det var inte alls kul att nosa efter husse som att ligga i ett varmt hus och tugga på märgben. 

 
Hon är iallafall duktig, säger ingenting och hänger bara med trots att det ibland är tråkigt att gå längst bak i ledet så gör hon det! Tycker det är otroligt roligt att vara på valpkurs, kanske lär hon sig inte mycket men det är väldigt bra social träning för både henne och oss och hur vi ska reagera när de börjar busa alldeles för mycket i vissa stunder som de ska vara stilla och lyssna på oss. 

När vi kom hen tog vi en dusch inkl Esther – nemas problemas säger hon och halkar till ibland. Snart ska vi iväg på söndagsmiddag hos mina föräldrar, såååå skönt att slippa laga mat!

Hade dessutom världen bäst vänner här igår. Alltid lika mysigt! 

  

Jamie’s 30 Minute Beef Hash & Jacket Potatoes

Såg på tvn hur Jamie Olover gjorde Beef hash med bakad potatis & vita bönor och det såg så fruktansvärt gott ut så var tvungen att testa det pch följa ett recept från början till slut! 

Kände att jag skulle göra en tävling av det och klara det på 30 minuter och tji fick jag. La fram alla ingredienser och började från starten. 

 
Redan när jag satte på potatisen i micron blev jag så satans stressad. REDAN 2 minuter? Fan, sätt igång nu Sara!! 

Snabbade mig på, gjorde köttfärsen, fixade alla grönsaker (och här tog det stopp eftersom vi endast ha 1 uttag i köket fick jag pausa potatisarna!!). Allt skulle gå så jäkla snabbt och jag följde ett engelskt recept så jag tappade bort mig flera gånger. 

 
  

Ändå gick det bra. Stressade som en kossa, blev kaos i köket och jag hatar det. Plockar alltid undan efter hand men här hade jag inte tid. Allt låg huller om buller och ingen soptunna hade jag redo eftersom vi precis tömt avfallet så glömde såklart att sätta i ny påse. Så både matavfallet och plast, alla redskap hamnade i vasken och det tog ju stopp. Stressen! 

Men jag blev klar. I tid. Eller? NEJ! 32 minuter tog det. MEN potatisen var i ugnen eftersom jag valde såklart de största som fanns i affären. Hur som helst så blev jag par inom 40 minuter. Tänker dock aldrig försöka mig på det igen. 

  

Vad tyckte jag och sambon om maten? Väldigt god. Böngrytan var fantastisk ! Väldigt mycket smak i allting, blev kanske ingen perfekt kombo med bönorna och köttfärsen – konstig konsistens ihop tyckte jag. Men både jag och sambon gav detta godkänt! (Väldigt stort att sambon smakade och åt allt – han är KRÄSEN! )