Ny vecka, tiden går så himla snabbt nu!
Bebis i magen rör sig som tusan och är en riktig virvelvind där inne. Jag klagar inte utan tycker det är så himla häftigt och ÄLSKAR denna känslan. Dessvärre har ryggen inte varit alls min bästa vän i helgen. Haft otroligt ont fast jag försökt vila så mycket som jag kan.
Magen har inte växt så mycket, men känner mig väldigt osmidigt och klumpig. Som när jag ska resa mig från golvet – inte nog med att ryggen tar stryk utan jag får liksom vända mig på knäna för att sedan resa mig upp. Haha, och pustar för ingenting gör jag också.
Förutom ryggen och alla andra krämpor (ja, har eventuellt alla krämpor man kan ha som gravid) så mår jag väldigt bra som gravid. Är inte alls orolig för förlossningen eller smärtan som kommer vara. Det enda jag tänker på är att vi ska få en bebis. Vår fina bebis kommer snart att komma ut. Om ett par månader är han här. Vår son. Har faktiskt börjat fundera på hur jag vill ha min förlossning, och de enda viktiga delarna jag just nu vill ha är en spegel framför så jag kan se allting samt att jag vill vara den som tar emot honom om möjligheten finns. Jag vill liksom ligga på rygg och ta emot honom själv.
Ja, som ni ser vågar jag kalla honom för han och son. För om denna lilla snoppen mellan benen råkar vara en snippa istället blir ALLA förvånade! 😉 Han är absolut inte blyg!
Har även fått frågan om vi ska göra 3-D ultraljud och det kommer vi absolut inte göra. Jag vill inte se hur han ser ut, detta vill jag vänta med tills han kommer upp i mina armar. Det enda vi bryr oss om är att han är fin och kry. Och så länge han gör kullerbyttor och sparkar mamma på blåsan så är allt frid och fröjd för oss.